Rönnebo

Rönnebo

Rönnebo idag

Rönnebo ligger utefter vägen mellan Högen och Bergsjö, nere i dalen på höger sida en bit efter vägskälet till SGU och Sunne. Fastigheten heter Högen 3. Vid laga skiftet 1848 fick bonden och nämndemannen Eric Ericsson Ljunglöf från Tanne ägorätten till fastigheten. Strax därefter köptes den av hans ämbetsbror Hans Hansson med hustrun Inga Olsdotter Högström. Hon var faster till Eric Olsson Högström, läraren och hembygdsivraren, som föddes på Djupe 1820.

Efter att ha ägts av en Jon Jonsson och hans familj från Njutånger såldes gården 1900 till Lars Erik Engberg från Bergsjö kyrkby. Samtidigt avsöndrades torpet Kulltorp som låg strax intill men som senare brann.

Engberg var väldigt stor och grov. Han gifte sig aldrig men hade hushållerskor, bl a Gustav Öhrns moster Julia. Huset var stort och fint, inte olikt Djupes.

Rönnebo innan branden. Teckning av Lars Erik Engberg från början av 1900-talet.

Rönnebo innan branden. Teckning av Lars Erik Engberg från början av 1900-talet.

Engbergs egenhändiga teckning visar på viss talang. Tyvärr brann huset ner. Engberg dog samma dag som kriget bröt ut, 1 september 1939, men hade dessförinnan sålt till Kalle Blom, son till korpral Blom och Anna Johansson, dotter till Hammar-Olle från nuvarande Ädels. 1925 byggde Kalle det hus som finns idag. Det kan dock inte jämföras med det gamla.

Sedan Svans (nuvarande Mats Ove Ädels i Sunne) brunnit 1938 flyttade Johan Hansson Norell (Svan-Jante) till Rönnebo med fru Anna och barn. Där lär då ha varit mycket trivsamt.

Sonen Oskar tog över 1940 men sålde 1945 till Per Larsson (Per Larsa). Änkan Norell bodde kvar med födoråd (rätt till boende och vissa produkter från gården) tills hon dog 1953.

När Per Larsa 1953 var på Vallen fick frun, Brita, som ska ha varit en mycket duktig människa, kalla på veterinären till ett kreatur. Då hon skulle lysa honom med en lampa visade den sig vara ojordad. Hon fick ström genom kroppen och tvärdog. Veterinären hade inte en chans att hjälpa henne.

Efter detta sålde Per Larsa till Sigfrid och Rakel Larsson. Rakel var finska, mycket pratsam och kusin med skidesset Mäntyranta. De hade 5 barn men otur med grisar. När suggan deras fick 25 kultingar överlevde bara 4. En gång tog sig suggan upp på övervåningen. Ve och fasa! Det blev ett helvete att få ner den skräckslagna stackaren.

När Sigfrid blev utan ved lär han ha rivit halva lagården och huggit upp den. Vi får hoppas att den var i dåligt skick. En annan gång fick Yngve Käck se en person misstänkt smygande efter banvallen. Eftersom en Sidsjörymling efterlysts ringde han polisen. Men det var bara Sigfrid som smög efter sina kalvar och kvigor som brutits sig ut ur sin inhägnad.

Då Gustav Öhrn som bor i Sunne en gång var in i Högens affär efter jobbet blev han tillfrågad om han kunde ta med ett matpaket till Rönnebo där dom låg sjuka. Han tog Bygg-Johan (en annan Högenfigur) med sig dit. Det hade snöat och dom fick trussa ner till den översnöade bron. Då de öppnade sa Johan ”..nu dj-r får ni skicka bud på Mäntyranta”. På 60-talet emigrerade familjen Larsson till Australien. Marken såldes till Lantbruksnämnden och huset till Olle Olsson från Idenor som dock inte flyttade dit. Olsson ägde också djurkrematoriet vid vägen (”Stekhuset hund och katt”). Sedan något år är det förfallna huset sålt till Robert Wiltok (f d Öhman från Högen). Han är nog mannen att sätta det i stånd igen, snickare som han är. Familjen kommer förhoppningsvis att kunna flytta in före jul.

Enligt Uppmarks i grannhuset utefter vägen lär det spöka både i Rönnebo och hos dom själva. Säger man det till Gustav Öhrn fnyser han. –”Det är bara en grävlingsfamilj som länge bott under Rönnebo.” Han har nog rätt.

Inger Lindh, 2007

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *