Lindbergsgården

Ytterdörren är bytt, annars är fasaden mot söder sig lik från fotot nedan.

Ytterdörren är bytt, annars är fasaden mot söder sig lik från fotot nedan.

För nästan exakt 101 år sedan stod 19-årige Werner Lindberg på övervåningen på Lindbergsgården invid Sagaliden i Högen och skrev sitt namn med snirkliga blyertsbokstäver på väggen. 22/7 1907 daterade han namnteckningen med.

Nu, år 2008, är bara ett av de tre rummen på vinden inrett. Det står alltid redo för övernattningar och ett av de oinredda rummen fungerar som lekrum för en ny generation barn när de kommer på besök. I det rummet finns inristat ”År 1857 den 12 september
lyftes taket” bakom skorstenen. Det var förmodligen datumet då huset blev ett tvåvåningshus.

”Lindbergsgården” fick sitt namn av ägaren Johan Lindberg, som levde mellan 1824-1908. Han köpte ägorna 1871, då de avstyckades från Djupes (första gården på höger sida efter skolan, när man far mot Bergsjö, den äldsta i byn). Boningshuset kan ha funnits då och ingått i Djupes, men kan också ha flyttats hit i samband med köpet, inte så ovanligt. På en karta från 1848 finns linskäkten, som nu tillhör Lindbergsgården, markerad, men inget boningshus. Linskäkten tillhörde då förmodligen Djupegården.

Johan var gift med Kristina Backlund sedan 1847 och fick en son som också fick namnet Johan Lindberg. Denne yngre Johan gifte sig 1885 med en kvinna som hette Cathrina Margreta Högström och tillsammans fick de två barn. Jonas Werner Lindberg föddes 1888 och Kathrina Kristina föddes 1891.

Gården togs om hand av allmänna arvsfonden när syskonen Lindberg avled i början av 1960-talet eftersom varken Werner eller Stina hade egna familjer. Lindbergsgården var deras barndomshem där de bott hela livet. Deras föräldrar var frireligiösa och lät inte sina barn gå ut på dans eller umgås med andra. Till slut hade de bara varandra.

Enligt historien var Werner en stillsam och lågmäld man. Han brukade fråga sin pappa om lov för att få åka in till Bergsjö. Det sägs att han var så stillsam att det i princip inte finns några minnen av honom, ingen minns att han var med och fiskade eller gick till kyrkan. Däremot älskade han katter och hade säkert 20 stycken, de bodde till och med i moraklockan. Hans syster Stina var mer framåt och brukade gå och sjunga för sig själv.

Det sägs att Werner hade en hushållerska som hette Adele som hjälpte honom efter att hans syster dött och att han lovade att Adele skulle få gården om hon tog hand om honom
tills han dog. Men Werner lyckades förhala beslutet och dog utan att testamentera gården till Adele.

Nästa ägare till Lindbergsgården var Linné och Lilly Fägerquist som köpte gården sommaren 1966 för 30 500 kronor. Linné Fägerquist hade lagt 500 kronor över det högsta budet. Med sig hade de det yngsta barnet Anna-Carin, då 15 år. Hennes två bröder var så pass mycket äldre att de redan var utflugna med egna familjer.

Alla möbler i huset hade auktionerats ut, så huset var tomt sånär som på ett högt blått skåp med årtalet 1857 målat i vitt på luckorna. Linné och Lilly Fägerquist gav sig ut på
auktioner runt om i byarna för att få ihop möbler till sitt nya hus. Linné Fägerquist var trädgårdsmästare, så marken som hörde till huset passade honom perfekt. Tonårsdottern Anna- Carin var inte lika nöjd som sina föräldrar. Iförd vita Lee-jeans och lite för mycket eyeliner satt hon i baksätet på den vita PV:n som skumpade längs grusvägen ner mot huset.

– Är det här vi ska bo, sa en besviken Anna-Carin.

Anna-Carin med sina vita Lee-jeans tillsammans med mamma Lilly Fägerquist och en kamrat på trappan till Lindbergsgården.

Anna-Carin med sina vita Lee-jeans tillsammans med mamma Lilly Fägerquist och en kamrat på trappan till Lindbergsgården.

Men grabbarna i byn tyckte förstås att en stockholmspingla var spännande, även om de försökte lura henne att det växte spaghetti och makaroner på åkrarna. Anna-Carin tog med sig väninnor till huset och det blev många kvällar på dansbanor och caféer inne i Bergsjö. På ”Hundskinnet” uppträdde Lill-Babs och Jerry Lewis. Det fanns ganska många ungdomar i byn som Anna-Carin kunde umgås med.

Pelle Lindh var en av de få som hade en TV i byn då och jag minns att jag och en kompis drog dit alla ungdomar för att vi skulle visa dem något program. Vi satt där och åt hårda pepparkakor och så blev det strömavbrott, förstå så dumt, säger Anna-Carin.

På somrarna bodde Anna-Carins morföräldrar, Hildur och Emanuel Engström, i ett av köken i den gamla gården. De njöt i fulla drag. Hildur tyckte att det var så spännande och roligt med alla killar som kom och hälsade på. Hildur och Emanuel Engström hade båda vuxit upp på kasern i Högen och bott i byn fram till att de var runt 20 år. 1908 gifte de sig. Emanuel jobbade på sågen och Lilly Fägerquist föddes på kasern.

1971 avled Linné Fägerquist, hastigt och oväntat. Dottern Anna-Carin gifte sig året efter och tog över gården tillsammans med sin make Bengt Parmell. 1975, 1978, 1982 och 1986 föddes Annika, Birgitta, Cecilia och Viktoria.

Det är, som tidigare sagts, svårt att säga exakt hur gammal själva Lindbergsgården är. Bengt Parmell var med och bytte en hörnstolpe till boningshuset. Stolpen var av trä och när han räknade årsringarna kom han fram till att det trädet var fött på 1600-talet och att det höggs ner och användes någon gång under tidigt 1700-tal.

Oavsett ålder på gården har inte mycket förändrats de senaste 100 åren. Tapeterna i köket kostade sju kronor rullen när de köptes. Varmvatten, toa eller dusch finns inte. Vedspis och öppen spis hjälper elementen med värmen. På logen finns dass och spår av ladugård. Stallet blev ombyggt till verkstad.

Anna-Carin Parmell tror att de aldrig renoverade huset eftersom de ofta var där bara på sommaren och då fungerade allt ganska bra ändå. Sedan blev det lite av charmen med huset att det var obekvämt och ”gammaldags”. På 1980-talet när vattnet i ledningarna frös fick Bengt Parmell ta in snö och smälta på vedspisen så att hans fyra döttrar kunde
få sig ett julbad. Det är bara ett av många roliga minnen från Lindbergsgården.

Cecilia Parmell, 2008
barnbarn till Lilly Fägerquist

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *