Collinghuset

Collinghuset

1919 inköpte tre personer, bl.a. Enar Lindh, en tomt av Johan Lindberg för 300 kronor för att bygga den verkstad (fabrik) som delvis finns kvar ännu idag. Verkstaden förde med sig
ett behov av bostad i närheten, så tomt köptes 1922 av Johan Lindberg för detta ändamål. Här byggde Olof (Enars far) och Enar Lindh det hus som idag är gult och ligger vid postlådorna mitt emot avtagsvägen till Hånick. En intressant träbit hittades under takfoten, när takrännorna byttes ut 1990-91. Där står: ”Denna träbit lades hit här den 12 juli 1923, när gården byggdes. Enar Lindh.”

Huset inreddes redan från början som två lägenheter. Margit Melin, dotter till Enar Lindh, föddes i nedervåningens kammare 1924. Enligt henne användes nästan alltid köksingången med tillhörande trapphus som ingång till båda lägenheterna. Ingången på framsidan, där nu veranda med balkong finns, användes förmodligen bara på farfar Olofs tid. Då bodde även fastrarna Erda och Edina i huset. De hade kafé, troligen i salen. Efter en tid flyttade farfar Olof till Baståsen. Någon sommar hade man då hyresgäster i salen och lillrummet. De hette Zetterlund och byggde senare huset där Gunnar Åström nu bor. Samtidigt som salen hyrdes ut bodde Enar med familj i köket och kammaren. Senare började Enar inreda salen och köpte kakelugn och lite möbler, gärna på auktionskammaren i Sundsvall.

Enar och Anna Lindh bodde med sina döttrar Birgit och Margit i huset från 1923 till 1945. Enar jobbade hela den tiden i verkstaden. Familjen Lindh och deras bostad utgjorde ett slags centrum för frikyrkligheten i Högen under tiden de bodde där. Enar var gruppföreståndare för baptisterna i Högen. Man hade ofta stugmöte i deras hem. Anna hade ansvaret för syföreningen, som ofta samlades hos henne. Enar var också söndagsskollärare och man samlades till söndagsskola bl.a. i bostaden.

Margit minns vilken fin utsikt man hade från huset, även från nedre våningen. Man såg bl a Sagaliden med dess grind. Idag skyms utsikten av många träd och buskar. Margit minns
även hur timmerlassen på släde kom farande med klockor på hästarna.

De körde ner till sjön och lastade av på isen. Därifrån flottades timret till sågen. Det fanns inte lika mycket skog runt huset som idag. Man gick ofta upp på berget bakom huset,
Lindbergsberget kallat efter ägaren. Dit kunde man ta med sig fika och sitta och njuta av utsikten över sjön.

På Lindbergsberget. OBS! Collinghuset som skymtar längst till höger.

På Lindbergsberget. OBS! Collinghuset som skymtar längst till höger.

Bakom själva bergknallen brukade en del sitta och spela kort runt en flat sten. Under de sista 4 åren, innan familjen flyttade in till Bergsjö, jobbade Margit i affären och kunde gå hem på lunchen ibland.

1945 sålde Enar och Anna både verkstad och bostadshus till Harald och Märta Tengelin.

1948 köpte Fredrik Colling bostadshuset av Tengelins. Sedan dess har huset gått under benämningen ”Collinghuset”. 1975 sålde Fredrik huset till sin dotter Anita Karlsson,
som tillsammans med sin make Villis och deras tre barn Tomas, Christina och Kristoffer använt övervåningen som fritidsbostad under tiden de varit bosatta i Stockholmsregionen.
2002 bosatte sig Anita och Villis som pensionärer permanent i huset.

Fram till slutet av 1990-talet, då Anita och Villis började använda hela huset för egen räkning hade det alltid funnits hyresgäster förutom ägarna i huset. Här kommer en uppräkning med risk för att missa någon:

Rickard och Sally Engvall, Edvin och Svea Tengkvist, Anna och Karl Blom, Hildur och Karl Hallén, Rune Burman med familj, Birger och Linnea Lindgren, Axel och Elsa Wigg, Ann-Christin Fröjd med man Anders, Doris Andersson, Anders och Ann Wimark, Jan och Lotta Wadin, Ingvar Sjöqvist, Torbjörn Ingvarsson, Christer Westman och Helena Nilsson.

Sammanställt av Villis Karlsson, 2007

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *