Ädels

Boningshuset med stallet till höger och gamla grishuset till vänster.

Boningshuset med stallet till höger och gamla grishuset till vänster.

1881 styckades fastigheten Högen 1:3 (sub sub 1) av från gården Djupe. Den köptes av Olof Öberg som var född 1835 i Rogsta där han var fiskare. Sedan han byggt sitt hus i Högen vistades han även fortsättningsvis oftast i Rogsta och fiskade. Hans hustru Anna, som var född 1834, fick då ensam sköta gården i Högen vilket hon tydligen klarat galant. Hon sägs ha varit en lång och kraftig kvinna. De hade endast 2 döttrar varför hon nog inte fick så mycket hjälp med grovsysslorna. Hon ska ha jobbat som en hel karl men lär inte heller sagt nej till en sup eller ett parti kort med gubbarna omkring. På den tiden! Hon måste ha varit mycket stark. Jag tycker hon var beundransvärd.

Dottern Anna Margreta gifte sig med arbetaren Jonas Jonsson Palm på sågen och fick 4 barn, bl a Vilhelm (Palm-Ville). Jonas besatt inte just något av sin svärmors energi. När Hammar-Olle, som senare ägde Högen 1:3, behövde hjälp i slåttern och knackade på fönstret för att väcka honom åkte gardinen upp, Ville deklarerade ”har inte tid, gosse, har inte tid” och så la han sig att sova igen.

Den andra dottern, Kristina, gifte sig med sågverksarbetaren Per Jönsson men blev änka redan något år senare, 1892, och hade då en 1-årig son. Hon gifte om sig med banvakt Johan Fredrik Johansson från Vimmerby. De bodde till en början hos modern, men byggde senare eget hus (Långs, Bert Perssons och nu Uppmarks). Men det är en annan historia.

Runt 1900 köptes fastigheten av Olof Johansson (1871 – 1959) från Hammarn i Åkern (därav Hammar-Olle). Han gifte sig 1900 med Anna Margreta Söderlund (1875 – 1916) från Kitte. De fick 4 döttrar. Strax innan den sista föddes mötte Anna Greta sin morbror Lars på vägen i Ravik. Hon sa då att hon visste att hon inte skulle överleva förlossningen och bad honom se till att flickan fick heta Märta. Så blev det.

1910 brann det gamla huset och ett nytt byggdes och 1911 planterade Olle den björk som nu för en tynande tillvaro på gårdsplanen.

Hammar-Olle var en kraftkarl som enligt Löv-Erik egenhändigt lyfte upp en vedklyv på en flakvagn. Efter sin far Carl August Johansson som bl a var hästhandlare hade Hammar-Olle ärvt ett genuint hästintresse. Under krigsåren tog han hand om s.k. kronhästar från det militära. Dom tyckte han om eftersom det var hästar som hellre travade än gick lugnt. Det innebar att det inte var det lättaste att hjälpa till i slåttern hos Hammar-Olle. När han körde höhasan så gick det undan – och dom som skulle häsa fick inte många minuter att ta igen sig på. Julottefärderna innebar en kappkörning i Hammar-Olles smak. Enligt dottern Britt så hade Hammar-Olle en häst som gick lös på gårn som en hund och när Olle kom ut på bron på mornarna så ropade han på Munter som genast kom springande. Munter la sin mule på Hammar-Olles axel och sen stog dom och pratade med varann.

Sedan Anna Greta dött fick flickorna både sköta hushållet och vara behjälpliga ute vilket inte var lätt då Hammar-Olle fordrade en hel del. Småningom kom dock Kristina Nilsson från Vattlång som hushållerska till huset. Med henne gifte han sig 1937. Lite motvilligt, enligt Dagmar Burman, som mindes hur han suttit vid hennes föräldrars köksbord när en stressad Stina kom cyklande och sa att nu fick han skynda sig för prästen väntade.

Gården köpes 1952 av Arvid Ädels far Anders. Hammar-Olle och Stina bodde kvar på hörnet tills Olle dog. Ädels kom från Gammelsträng. De hade fått reda på att gården var till salu och föll för läget vid sjön. Arvid och hans Birgitta, som bor där nu har 3 barn som alla har egna familjer. När Arvid tagit över 1961 hade de ännu kor. Då stod där en mycket vacker lagård som tyvärr brann ner. I samband med detta besökte Ädels en lantbruksskola i Mariefredstrakten och fick då insyn i och tips om avel av grisar som var billigare i drift än kor. Grisstall byggdes 1967. Verksamheten gick bra till slutet av 70-
talet men lades då ner. Arvid började 1978 arbeta på kyrkogården och hans Birgitta på sjukhuset i stan.

Nu är det återigen hästar som gäller. Arvid påstår bestämt att han kan bestämma kön på sina föl genom att betäcka stona i ny eller nedan. Vid nedan blir det hingstar, tvärtom i ny.
Han säger att detsamma gäller oss människor och han lär ha många bevis på detta. Likaså hävdar han (liksom många i vår trädgårdsförening) att rotsaker, t ex potatis, ska sättas i nedan och bladväxter i ny.

Arvid tror också att det finns saker vi inte förstår. När hans bror Herbert med hustru Ingrid sov över vaknade de av att en svartklädd dam med dito huckle stod vid änden av sängen. Detsamma upplevde några bekanta som sov över i samma rum. Kvinnan ska också ha varit inne i en skrubb och rotat i en kista. Månne det var Öbergskan eller Janerics mormor Anna Greta? Arvid är också säker på att han upplevt oförklarliga saker på kyrkogården. Vem vet, kanske några av oss har gåvan och är mottagligare än andra.

Inger Lindh