Ravik

OM RAVIK – där jag tillbringade mina första tolv lyckliga år.

Högen som vi känner den byn idag fick sitt namn i samband med skiftesreformen 1848, då hemman i södra delen av Kyrkbyn i Bergsjö skiftades ut till uttäkterna vid Storsjöns västra stränder. Innan dess hade dessa marker kallats Ravik i söder – Djupe i centrum – och Sunne i norr.

Ravik hade förstås fått sitt namn efter den vik som numera kallas Sågviken eftersom gränsen mellan Bergsjö och Harmångers socknar går tvärs genom den viken. Ra-= rå= gräns. Bergsjö Ångsåg i Högen som byggdes 1896 kallades av ortsbefolkningen
Ravikssågen.

Så småningom kom namnet Ravik att snävas av till att omfatta knektjordarna mellan Huggbacken och Thunsteds kroken.

På hästskjutsarnas tid, då man inte färdades längs vägarna i samma rasande fart som idag, hade man ofta särskilda namn för vägarnas backar och krokar.

Dels för att dom kunde ställa till besvär – det var inte så lättsamt alla gånger för Lappstujonke och dom andra timmerkörarna när dom kom med stora lass på kälkarna från skogarna uppe vid Högsvallen på väg ner till Storsjöns is. Backarna blev jobbiga för hästarna både uppför och nerför.

Dels också för att kunna kommunicera om olika vägavsnitt när nånting hade hänt.

Det är förståss ett tragiskt faktum att dom här lokala namnen så småningom försvinner – ingen plockar längre lingon vid Tröstansten längs Gammellandsvägen.

Backen i väster mot skogen och Ingesarven fick sitt namn efter det knekttorp som Lars Hugg (1871- 1955) – korpral vid Helsinge regemente – bebodde. Hugg var den siste indelte soldaten i byn men han var också skräddare.

Jag minns Hugg som en vördnadsbjudande, lång och vithårig man och som korpral var han skivkunnig och hjälpte många bybor med brev och inlagor. Hugg brukade bland annat upprätta bouppteckningar. På Åsvallen ovanför Kitte bodde Gammelfröjd i en stuga för sig själv och han drygade förstås ut sin kassa med att gå som dagkarl hos bönderna. En gång när han och Hugg ladde hö hos Käcken sa Gammelfröjd: ”Jag ska säga däg hä Hugg att när du gär bouppteckning ätter mäg så behöver du döppa bläckpenna bare en gång.”

Den goda historien har jag efter Yngve Thur – ättling efter soldaten Johan Thur i torpet strax öster om Huggs.

Lars Hugg hade en viss betydelse för byborna men frågan är om inte han som gett namn åt kroken i andra ändan av Ravik spelade en ändå större roll för Högens by och dess invånare.

August Thunstedt (1877-1960) byns storbonde – nuvarande Raviks gård –var byns pamp. Jag minns honom som stor och reslig, talande förmanande till oss barn på söndagsskolfesterna i Godtemplarhuset. Genom en lycklig slump kom min bild av honom att kraftigt förändras.

August Thunstedt

August Thunstedt

Sommaren 2004 fick jag tillgång till August Thunstedts dagböcker genom hans sondotter Helen Thunstedt Nilsson. Hon är född i Vancouver i Kanada, dit hennes far Helmer Thunstedt emigrerade under 1920-talet, men bor nu i Stocksund strax norr om Stockholm.

August skrev något i sin dagbok varje dag i 50 års tid – från 1910 till 1960 – och det är en mycket fascinerande läsning att följa August och vad som händer i Högen under dom här åren. Jag fick en helt annan uppfattning om August. Han var en kraftkarl som intresserade sig för det mesta i byn – engagerade sig i både enskilda personer och sådant som var viktigt för byns utveckling. Det är nog svårt att överskatta hans insatser.

Jag hoppas få tid att berätta mer om innehållet i hans dagböcker.
Janeric Lindh

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *