Lanthandeln

Gamla affären

Det verkar som om Zetterlunds affär i ett numera rivet uthus, invid huset som nu ägs av

Gunnar Åström, fanns redan innan sågen byggdes. Sivert Nilsson var innehavare. En tidig affär på tomten innehades av Karl Ludvig Sundström från 1897. Carl Larsson övertog affären år 1901. 1906 köptes den av Jonas Olsson.
1909 brann huset, som syns på bilden ovan, ner. Magasinet som syns till höger finns inte heller längre.
Jonas Olsson flydde troligen fältet efter branden, för ganska snart efteråt öppnade Jonas Wadin från Yttre affär uppe på ”Knallen” (där nu Anders och Christina Lögdahls ”nykasern” ligger). Detta enligt dottern Birgit Wadins krönikor i Bergsjöbladet. Troligen 1915 byggde sedan Wadin det befintliga affärshuset, i stort sett likadant som det tidigare.
Familjen Wadin

Familjen Wadin: Jonas, Elisabeth och dottern Birgit

Jonas var gift med Elisabeth f Jansson som var småskollärare först i Ingesarven och sedan i byn i många år. Dottern Birgit föddes 1912. Birgit Wadin-Qvarnström berättar i Bergsjöbladet 1986:
Livet i ”boa”
Varorna kom med ”Bersekoa”, Wadin bar upp dem på ryggen, vilket hämnade sig med ryggbesvär så småningom. Ett bodbiträde fanns till hjälp, men Birgit fick också tidigt hjälpa till. Bl a fick hon cykla till Kyrkbyn efter korv och köttfärs. Färdkost på hemvägen brukade bli en korvbit.
I handelsbodens disk fanns toppsocker och andra specerier. På
väggens hyllor låg tyger, m m. I ett glasskåp förvarades korv och köttfärs. Snus såldes i lösvikt för 32 öre hektot. Innanför ytterdörren stod en bänk som innehöll spik och pligg.
På den satt kunderna ofta och pratade i godan ro. På gärdsgår ́n på andra sidan vägen satt Högenspojkarna på sommarkvällarna som hönsen på sina pinnar och hade uppsikt över vadsom hände i byn.
I det stora magasinet stod mjölbingar, silltunnor och en stor våg att väga lingon på. På
kontoret stod byns troligen enda telefon som alla ringde lokalt gratis på. Skulle man ringa till Hudiksvall kostade det 20 öre för 3 minuter. På kontoret förvarades också sko-och galoschlagret och ibland ett parti begärliga damhattar.
Kunderna från sågen handlade vanligen på ”bok” och betalade avlöningsdagen. Bönderna
bytte ofta varor mot ägg och smör. Handlare Wadin körde ut varor till bönderna i Yttre,
Ingesarven och Kitte, man lämnade notan ena veckan och fick varorna nästa.
”Boa” var öppen till klockan 7 på kvällen, men ofta kom kunder efter stängningsdags och fick köpa snus eller bensin, ibland mitt i natten. Bensinkunder var förbipasserande, för ortsborna hade inga bilar.
På hösten köpte handlarn upp lingon som såldes i lådor som tillverkats i magasinet. Lådorna gick sedan iväg med ”Bersekoa”, bl a för export till Tyskland.
Ägarbyte
Wadins ägde affären till 1946, då den köptes av Erik Eriksson, som kom att bli en central
person i byn. Han förmedlade stugor till uthyrning, bildade samhällsföreningen, var aktiv i
IOGT-logen, var inblandad i tillverkningen av mjärdar och rattkälkar i uthuset och var
auktionist-en entreprenör.
Eriksson hade en av byns tre bilar, en ägdes av skolläraren Helge Nilsson och lantbrevbäraren Rudolf Engström hade den tredje. Eriksson hade tidigt filmkamera och dokumenterade allt omkring sig. Bevarade filmer från Högen finns, men är huvudsakligen av privat karaktär.
Fortfarande under Erikssons tid köptes det upp lingon i affären och bönderna handlade ofta för varor in natura. Efter andra världskriget då kaffe fortfarande var en ransonerad vara förvarandes kaffe för viss försäljning i trappskrubben under stora trappan i huset.
1962 köptes affären av makarna Lindgren, som drev den fram till nedläggningen i februari 1970.
Handelsboden i byn fungerade, tillsammans med järnvägsstationen, som samlingsplats för byborna. Man tog del av och utbytte information, man umgicks, precis som man också gjorde på byns kaféer.
Affären på 1960-talet

Affären på 1960-talet

Materialet är hämtat från Livet i Högen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *