BARNKOLONIN PÅ SAGALIDEN

Barnkolonin 1942

Barnkolonin 1942

1924 var det fortfarande fattigt i Sverige. Folk bodde trångt och få hade sommarstugor. Många barn tillbringade sommaren utan möjlighet till bad och lek i naturen.

Sagaliden stod ofta tomt och disponentfrun Hildur Sundblad tyckte att stället skulle bli en idealisk sommarkoloni. Sagt och gjort. Små vita sängar ställdes i de fina salongernach distriksköterskan valde ut barn från trångbodda och barnrika familjer för en sexveckors vistelse på kolonin. 30 barn mellan 4 och 12 år fick plats.

Fru Olga Åsberg, lärarinna i Bergsjö, fick ansvaret för verksamheten. Hon höll alla i Herrans tukt och förmaning i 40 år på Sagaliden. De första åren slet både hon och biträdena utan bekvämligheter, men hon fick uppleva anskaffning av både tvättmaskin, kylskåp och varmvattenberedare på 40-talet.

Att äta grönsaker var en av fru Åsbergs käpphästar. Så farbror Lundvall, som blev kolonins alltiallo, odlade i köksträdgården och där fick barnen hämta. Barnen lekte också, förstås, och hjälpte till i köket, hade simundervisning och gjorde utflykter i Samuel Engströms ångbåt. Det kunde visas balloptikonbilder och senare film. En kväll i veckan underhöll barnen med program de själva stod för. Bybarna fick inte leka på Sagaliden, men spela fotboll på planen nedanför ”Gammelkasern” mot kolonibarnen gick bra.

Nedläggning 1965
Så småningom minskades barngrupperna från 30 till 25 barn, eftersom socialstyrelsen ansåg att sängarna stod för tätt. Barnantalet sjönk i många familjer och barnbidraget infördes. Fler familjer hade råd med högre matstandard och behovet av att skicka barn på
sommarkoloni var inte längre lika stort. 1965, då föreståndarinnan fru Åsberg inte orkade längre, lade Iggesunds Bruk ned kolonin.

Gudrun Wikén, 2006

Källor: Anna Midling: ”Från två fosterland” Bergsjöbygden 1959, 1980

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *